En vecka i Victoria

Vi åkte över till Melbourne och Geelong på sydostkusten för ett rekognoseringsuppdrag och för att hälsa på familjen Dye som vi känner sen tiden i Nigeria. Efter en fyra timmar lång flight från Perth landar vi i Tullamarine airport och möts av Mitchell och Riley som nu växt från gossar till män.
Tidigt på kvällen åker vi motorvägen mot Geelong och kommer fram hem till Mark och Anita vid åtta snåret. En sen middag och vi åker vidare bara ett par kvarter till ett hus som vi får låna av Marks kompis så länge vi stannar.

Vaknar upp lördag morgon i ett för oss svinkallt hus. Darrandes sätter vi på gasvärmaren och käkar frukost innan vi möter upp med Mark igen.

Det blir sightseeing i Geelong och vad som kallas Waterfront innan vi åker till helgens höjdpunkt som är en Hot Rod show som hålls vart annat år, gången i Geelong. En utställning med ungefär 1500 bilar som jag lätt hade kunnat kika omkring i hela veckan.

På söndagen hyr vi ett gammalt vrak till bil. Mark kallar den Stroyota Toylet. I vilket fall så tar den oss mot sydost mot Queenscliff. En liten turist håla ala cowboystil etablerad dryga hundra år sen. Efter lunch åker vi längs södra kusten mot Torquay och Anglesea men hinner inte längre än Barwon Heads innan GPS:en lägger av. Vi skyller på den men egentliga anledningen att vi inte hann längre var att vi kom iväg för sent, käkade lunch för länge och att vi titt som tätt stannade vid alla bruna vägskyltar som "varnar" för sevärdhet för att ta foton. Kort sagt semester.

På måndagen hade Mark förutspått bra väder och båt tur till Portarlington. Två timmars ditresa, lunch, fotty lektion och lite småprat vid destinationen och sen två timmars hemresa till Geelong igen.
Kolla in Marks blogg

På tisdagen är det dags för footy matchen mellan Hawthorn - Geelong Cats. Ett spektakel på Melbourne Cricket Ground inför 78.000 åskådare som jag i början såg med viss skepticism.  Vart gör spännande.

The ordinary man from Facebook

Geelong vann tillslut matchen med 117 mot 98 och tågresan "hem" gick genast ganska muntert till. Att det var flera Hawthorn supporters sittandes brevid på både matchen och tåget gjorde varken från eller till. Helt naturligt i Oz.

En annan skeptisk grej var det här med Marks egna hembrygda. Jag har efter 13 års vänskap och arbete tillsammans med karln fått bra kläm på hans "utility kunskaper". Nog för att man bör ha bra kläm på kemi, biologi och lite mekanik och processlära men ändå att få till ett fullt fungerande mikro hemma bryggeri med en imponerande öl-framställning är en bekräftelse på hans imponerande och mångsidiga talanger.

Vi besöker även Sovereign Hills i Ballarat. En rekonstruktion av ett av tusentals guldgruvor i Victoria under 1800-talet.

Sista natten innan vi åkte tillbaks till Perth spenderade vi i Melbourne.
Lisa gillade den europeiska pulsen på staden som är ganska olik det moderna Perth.

Efter en intensiv vecka är det bara att konstatera att man inte hann med hälften av det man skulle kunna ha gjort och sett.
För mer bilder se länk              Tack Mark + familj

Påsklov

Månadens uppdatering

Eftersom det inte uppdateras så ofta som jag egentligen tänkt mig får jag fylla ut bloggen med bilder av Jessica. Tjejen fyllde ju 5 år för precis en månad sedan och detta firades med kalas här i Victoria Park. Mamma och Papps köpte en cykel som vi ibland tar ut till parkerna längs Swan river. Ett alldeles jätte fint stråk längs floden som rinner genom centrala Perth. Vi har ett kort gångavstånd till de populära parkerna där man alltid ser folk jogga och och åka rollerblades. Nu har även vädret blivit betydligt bekvämare för promenader utomhus. Tidigare var det alltidpoolen som gällde efter skoldagens slut men med det "kallare" vädret så här inför hösten behöver man inte längre kyla ner sig efter skoldagens slut.Istället är det cykelturer som gäller, ofta träffar man dessutom på andra barn att leka med i dom många lekparkerna som finns i Burswood och Charles Paterson Park. Det börjar nästan kännas för kallt att hoppa i swimmingpoolen nu när temperaturen ofta går under 25º sträcket. Ofta är det bara den lilla bubbel poolen som känns skönast om man behöver svalka av sig.Skolan går alldeles jättebra också, lördagar och söndagar är små besvikelser eftersom skolan är stängd. Klippa och klistra, räkna och lära sig engelska är kanon. Ett helt gäng med nya kompisar men kanske väl många killar i klassen. Nu är det påsklov som gäller. Pappa beställde flygbiljetter till Melbourne för att hälsa på Farbror Mark och hans familj i Geelong.

Jo vi lever ännu

Även om det är ganska knappt, så går livet vidare här nere. Har inte hört av mig på grund av svår kulturchock, medeltida internet förbindelse, obegriplig byråkrati, ljummen öl och varmt väder.
Avverkade sista halvan av  första swingen på D-skiftet med göra 5 nätter och åkte sen tillbaks till Perth. Försöker hitta på viktiga ärenden som måste avklaras tillsammans med Lisa. Har registrerat oss på den australiensiska försäkringskassan, pratat med aussie transportstyrelsen om körkort, fått lägenheten inspekterad, provat vårt tredje och fjärde 3G modem utan framgång och tillslut beställt och jagat på aussie telia om ett adsl abonnemang för internet. Flyttade över pengar från Sverige så jag fick betalt och levererat bilen jag köpte.

Brutal kärra och BMW substitut. 350 kusar. En varulv i grå silkespyjamas 
Holden Commodore SSV Sportswagon Redline Edition

Hade även ett födelsedagskalas för Jessica som nu har blivit stor tjej, 5 år. Jessie har efter en månad på förskolan redan lagt till sig med en klar australiensisk accent och kommer snart precis som storebror skratta åt pappas "Göteborsk-engelska".
Vi åkte en sväng till speditionsfirman för att titta till kontainern som nu stått här ett par veckor i Perth. Allt var i sin ordning och vi tog bara ut 10 lådor med en del saker som vi kände att vi behövde. Dator, kläder och leksaker gör genast livet lite mer hemmastat.
Samma dag som jag skulle åka upp till Karratha ringde brevbäraren på dörren. Modemet till bredbandet leverereades en timme innan min avgång och jag fick snabbt som tusan se till att det blev konfigurerat och klart för småfolket där hemma. Gick med nöd och näppe, en tremånaders livskris utan internet var över.
Väl här på jobbet sitter jag nu i kontrollrummet och skall försöka lära mig panelen för de tre små LNG tågen och tankparken samt lastningen av LNG till båtarna. Känns övermäktigt så här i början.

En annan dag på jobbet.

Efter ytterligare kommentarer om bloggens sällsynta uppdatering är det då dags igen. Vad som hittills har saknats är något att skriva om och aktuella bilder av livet. Bilder får jag sno av kompisar i brist på kamera.
Är inne på tredje veckan av den här jobb swingen och börjar få en antydan till hemlängtan. Inte riktigt säker på vart någonstans eftersom jag inte känner mig lika hemma i Perth som Lisa ännu men det skall bli skönt att flyga söder ut på torsdag igen.
Sitter fortfarande mest i klassrum och försöker studera om vår processanläggning. Nu har vi i alla fall varit anställda i en månad och får gå ut ensamma i fabriken utan att någon mer erfaren måste följa med ut. Så det börjar sakta ta sig och när jag kommer tillbaks till jobbet nästa vecka så är det på ett av skiftlagen som gäller.
Fick besök av en de ryska operatörna från Sakhalin i förra veckan. Han dök upp i Perth som gubben i lådan och åkte sen bil efter oss norrut till Karratha. Väl här uppe blev han fast i några dagar och kunde knappt fortsätta sin resa eftersom vi nu nästan dagligen har haft ihärdiga skyfall som översvämmat vägarna och stängt av dessa.

En lugn början på en hård dag

Igår var vi bortbjudna av fabrikschefen på en havsfisketur jag sent skall glömma. Färden startade på morgonen och begav sig en dryg timmes färd rätt ut i oceanen. Helt ok medan vi fortfarande var i skärgården men väl ute på öppet hav började båten kännas liten. Att i 25 knops fart studsa mellan dyningarna fick kroppen att känna sig riktigt mörbultad. Ståendes på däcket och hängande i targa bågen som den värsta orangutang för att inte helt slå ihjäl sig fick oss att känna oss som värsta extrem sportarna.Väl ute där fisken förmodades hittas började fiskandet. Tog inte många minuter innan jag fick napp på en cobia.
En rejäl sjögång med låååånga dyningar krävde mental fokusering på att inte bli sjösjuk. Av oss tre i besättningen var det bara jag och Kapten Buren som var i stånd att fiska. Till chefens förnöjelse blev det även för honom ett riktigt fin fångst när han en stund senare halade upp en röd kejsar abborre.
Efter en heldag på sjön begav vi oss av mot Karratha igen och kommer solbrända och rejält utslitna på fast mark igen. En dag att icke förglömma
 I skrivande stund är vi åter igen evakuerade från jobbet en cyklon passerar Karratha igen. Vi skulle köpa lite förnödenheter i  lokala affärerna innan vi låste in oss men kom inte in i affärerna eftersom stormen hade tagit av taket på varuhuset och lagt samma tegel tak över bilarna på parkeringsplatsen

Fullt ös

Har varit en hektiskt vecka. Kom tillbaks från Karratha till Perth och fick börja packa nästan med en gång. Flyttade alltså från lägenhets hotellet vid Kings Park till en helt ny lägenhet på södra sidan av floden istället, helt ny och fräsch trea som vi hyr möblerad. Lite för hög standard för att en svensk skall kunna känna sig riktigt hemma med bekvämt gym, swimmingpool och biljard. Jag blir nog den enda i huset som kommer att använda bastun då det inte lockar australiensarna i högsommarvärmen.

I måndags började fyradagars kursen för brandbekämpning. Allt var helt nytt igen, bara till att åter lära sig grunderna om hur man rullar ut brandslang och sen rullar in det igen. Så här höll det på i två dagar. På tredje dagen var det dags frisklufts aggregaten. Halv dag teori och sen fick vi lära oss hur man promenerar med BA. Sen hur man sitter och tar det lugnt med BA !!! Verkligen grundläggande kurs. Sista dagen gick åt till att virra omkring i byggnader med visiret på aggregatet igentäppt för att få det så realistiskt  så möjligt. Kort och gott en riktig skit kurs på lågstadienivå.

Även Jessica har börjat studera. Lisa fick in henne på på den kommunala förskolan där hon nu gått i tre dagar. En riktig skola med riktiga fröknar som Jessie säger. Ligger på bekvämt gångavstånd tre kvarter bort.
I onsdags kväll hade vi även en liten kris i lägenheten. Strömmen var bruten när vi kom hem från mataffären. Började ringa runt och fick till slut fatt i en gubbe på elbolaget. Han skickade ut folk så att vi till slut fick tillbaks  elen vid nio tiden på kvällen. På torsdag yttrade sig samma fel på ett annat sätt. Varmvattenberedaren i Jessicas sovrum hade börjat läcka och heltäckningsmattan var pisseblöt. Idag först fick vi tag på fastighetsskötarna som till slut började riva i det. Nu blir det ledigt över helgen och flyger sen upp till Karratha igen på måndag.
Det som mest försigår i huvet är bil och hus köp. Vad, var, när och hur. Drömmen om boendet ändrar sig varje dag efter att man pratat med folk men bilköpet börjar luta åt en Holden Commodore SSV Sportswagon. Bor just nu i Perths bilhandlar kvarter men försöker att hitta en bättre, begagnad från en privat person.  Känns som en sista chans i livet att köpa en bil med V8. Ingen BMW men en fräsigare racer kombi för halva priset. Vi får se.......

Brist på sysselsättning

Jag får emellanåt kommentarer om att jag uppdaterar bloggen för klent. Tack för påpekandena, men som den trötte slappis jag ämnar förbli får denna uppdatering bli ett undantag. Högst en gång i veckan får vara målet. Känns det akut är det bara att ringa. (eller maila: petri.palokangas@woodside.com.au om jag är på jobbet)
Ett annat påpekande var; Varför bara på Svenska ? Samma svar. Orken. V.g. använd Google translate.
 
Vi nykomlingar från Sakhalin; jag, Susil och Tony från Sri Lanka, Darwin från Filippinerna och Richard och Joost från Holland. (Joost ansluter senare) är f.n. omhändertagna av training avdelningen som gör sitt bästa för att känna oss hemmastadda. I sex veckors introduktionen ingår (informellt) bl.a. lite kunskap om alla hemska djur som finns i Australien. Jeff som tar hand om logistiken runt omkring jobbet berättar gärna fiskehistorier och om kängurur. Han föreslog att vi skulle upp en timme tidigare häromdagen för att åka till ett vattenhål någon kilometer från jobbet för att kolla på ormar och kängurur. Vi ställer motvilligt väckarklockorna på 04.30 och är klara för avfärd långt innan gryningen.

Tidigt i ottan gav vi oss iväg och är efter en knapp halvtimma nästan framme vid jobbet. Jeff känner till småvägarna guidar oss mot Herson Cove. Vi kollar in några runskrifter som aboriginals har ristat in i stenblocken för en massa år sen. Försöker att följa efter några kängurur på väg upp mot vattenhålet men har naturligtvis ingen chans mot deras tempo. På väg tillbaks till bilen gömmer vi oss istället och det passerar ett par grå kängurur på kanske tio meters avstånd. Några ormar träffade vi dock inte på till Jeffs besvikelse.

Vädergudarnas hämnd

Medans Lisa och Jessica firar nationaldagen, Australia Day, har jag blivit inburad i Karratha.
Hörde per telefon från Lisa att det varit flyguppvisning och fyrverkerier över Perth och att dom promenerat upp till Kings Park för att kika på spektaklet. Säkert jättefint och Jessica hade tydligen roligt också.
Vi hade fått ledigt från jobbet pga helgdagen och försökte planera in en tur på byn. Fick förklara oss detaljerat när vi körde ut från campen och blev lika förvånade när vi skulle redogöra för vart vi varit och hur resten av kvällen skulle tillbringas. Under eftermiddagen höjdes beredskapen från "blå" till "gul" cyklonvarning vilket innebär att en cyklon är beräknad inom 12 timmar. Personalen på campen skyndade omkring och band fast sopkärlen och städade undan allt löst. Vi bunkrade upp med mat från cantenen och ganska snart sprang folk omkring med mistlurar och förkunnade "röd" varning vilket innebär att man låser in sig i hyddan och inte tittar ut förrän man blir tillsagd.
I vår industri har det nästan blivit en regel att man stoppar huvudet i sanden så fort det nalkas nått onormalt, och vis efter alla tyfonerna i Filippinerna tyckte jag att reaktionen här var överdriven.
Visst det både regnar och blåser medans jag skriver men att nästan gapa om jordens undergång är kanske lite överdrivet.

http://www.weatherzone.com.au/radar.jsp?lt=wzstate&lc=wan

Kolla gärna in länken ovan om ni hinner då cyklonen är animerad i realtid.

Slow and Steady

Har efter tre veckors turistande i Perth åkt på jobb i Karratha. Efter att ha bekantat oss med världens mest isolerade stad under tre veckors tid kändes det trots allt ganska annorlunda att åka iväg från Lisa och Jessica.
Väl i Karratha förstod jag att det äntligen skulle bli ett civiliserat arbete. Efter alla år av krångel i världens alla hörn verkar det vara ett ganska skön atmosfär på fabriken där jag jobbar. En bra bungalow camp med fem stjärnig mat ett långt bumerangkast från fabriken. 30km är inget för en aussie. Sex veckors utbildning väntar innan själva jobbet börjar. Rubriken syftar på ett motto för säkerhetstänket på fabriken.



Dagen innan på söndagen var vi på utflykt med familjen Levkovskiy igen. Den här gången åkte vi en dryg halvtimme nordost mot Swan Valley. Djurpark med många lösgående australiensiska djur, obligatorisk barbeque i park plus simmingpool för barnen, ett besök på en chocklad fabrik besöktes innan dagen avslutades med vinprovning och hemfärd. Se Lisas facebook för mer bilder.

Jobb och förlängt hyreskontrakt.

Vi har letat hus som tokiga, Varit inne i säkert tjugo stycken. Allt från ett- till fem-stjärnigt. Allt mer än dubbelt så dyrt som "hemma" och har lagt in två ansökningar om hyreskontrakt men missat bägge två. Eftersom jag börjar jobba snart och flyger upp till Karratha på måndag började paniken närma sig och jag fick be om hjälp med att förlänga vårt temporära boende. Som tur är fick vi två veckor till och vi blir inte utkastade förrän jag är tillbaks från Karratha. Tills dess hittar nog Lisa och tanten som hjälper oss att leta någonting mer permanent.

Jessicas foto på Robin

Idag åkte Robin tillbaks mot Sverige. Han skall alltså gå klart gymnasiet och kanske senare dyka upp här nere. Mamma Lisa var nog lite orolig när stora pojken skulle flyga ensam så långt men det går sickert bra.
Vad det lider får väl jag leta skola efter att boendet blivit klart.

Tråkigt nog har vi helt oförklarligt blivit av med min kamera och Robins minnespinne. Låg och skräpa på bordet men är nu spårlöst försvunna.......
Vi som aldrig brukar bli av med grejor känner oss nu bestulna ......   :(

En annan lite trevligare grej är att familjen Trijo från Filippinerna dök upp ganska oväntat på samma hotell. Jag trodde dom skulle bo någon annanstans men så i måndags fick jag ett SMS att dom var i krokarna. Bara kul. Vi, rutinerade Australiensare guidade runt dom ett par dagar och hade dessutom picknick i Kings Park.
Jättegott men lite kyligt just den kvällen. Från att ha varit en bra bit över +35 ºC i några dagar dök tempen ner under 20 och en annan satt i T shirt och kortbyxor och småhuttrade lite. Såg en del Aussies som klätt sig i värsta vinterkläderna med skinnjackor. Om det var för temperaturen eller att det är snyggt vet jag inte

Krabbjakt i Indiska oceanen.

Idag körde vi först ut mot Freemantle och sen söderut längs kusten. Mandurah var målet för vårt husletande.  Vi kom inte så långt förrän vi svängt ner mot stranden. Genast hoppar familjen ut och börjar utfoska stranden. Pelikanerna har dom redan tröttnat på så nu är det krabbor som gäller.

I värsta Göteborgs-Filippinska still börjar Lisa vända på stenarna för att visa baby krabbor och mamma och pappa krabbor till Jessicas förtjusning.  Jag intresserar mig måttligt och tycker mest synd om krabborna ... Nästan lika synd som om pelikanerna som jag alltid sympatiserat mycket med. Dom här latmaskarna som alltid är för sega för att själva skaffa mat sitter trött i solen, ser ut som kalle anka kopior och väntar på att bli matade.  Nä ser man så löjlig ut så är det synd om en.

Vi kom aldrig till Mandurah. Vi stannade i Rockingham och kikade lite hos några mäklare. Efter att ha käkat sen lunch på Subways blev småfolket så trötta att vi körde motorvägen mot Perth igen.

Imorgon skall vi dock på husvisning.

Gott nytt år - lite sent som vanligt.......

Måndag morgon och äntligen sista helg dagen på ett tag. Eftersom 1:a Jan var en lördag så flyttas helgdagen till kommande vardag. Rätt ska va riktigt men vi är sjukt trötta på att allt ska vara stängt på just helgdagarna. Igår handlade vi mjölk på bensintapp igen.

Annars har mellandagarna spenderats med familjen Peter Levkovskiy som varit tjysst och guidat runt oss i Perth. Vi har varit på beachen, på akvariet i Perth och även varit på shopping center  och i bilhandlarfirmor.  Mest för att få lite mer grepp på tillvaron här. Dom bjöd oss även på middag i Lördags på någonting som igen vart helt nytt för oss.  Det finns något som heter Public  Barbeque  här i parkerna dit folk tar med sig egen mat och använder en elektrisk grill som står till förfogande.

Vi har även själva turistat omkring lite i stan. Köpte mig en GPS till bilen så nu är det mycket enklare att hitta när en röst talar om åt en vart man skall köra.

Vart på Perth Zoo och på en inomhus skjutbana där Robin hyrde ett gevär och en Glock pistol. Ganska kul och smälla på lite.

Imorgon börjar vardagen på allvar. Jag skall träffa revisorn och vi får hjälp av någon att hitta permanent bostad, hitta skolor till barnen och dylikt

Kom inte in på internet igår så ovan är publicerad på tisdagen

Bilder från hemavid

I brist på någonting läsvärt lägger jag in lite bilder på omgivningarna runt hotellet. Finns en liten park med en ankdamm tvärs över gatan där vi bor som vi nu har besökt ett par gånger. Bland ankor och pelikaner simmar det även några svarta svanar som är så typiskt för just Perth. Lyckades få en bra bild på samma svan som några minuter tidigare nafsade Jessica i handen när vi matade dom med bröd rester.

En förskräckt Jessica efter attacken

Hotellet med vår balkong längst upp till höger

Samma park dagen efter

Svart Svan                     © Petri Palokangas

Lurat vädergudarna igen

Idag skulle det alltså bli riktigt stekhet ute. Prognosen var 38°C så vi hade beslutat oss för att åka till stranden. Efter att ha kört en kvart västerut i ett nästan öde Perth kommer vi till stranden. Yttertemp-mätaren på bilen visar 27°C och vi traskar ner mot strandkanten och gör picknick. Robin och Jessica badar medan jag och Lisa pratar maneter och kraftiga strömmar. Nog värt att fundera på eftersom Australian Lifeguard och Beach Inspectors flitigt patrullerar längs den jätte långa stranden både med bil och helikopter!

I alla fall blev det inte den där stekheta dagen som vi trodde.

På internet flaggades det om följande väder:

Göteborg -15°C  Nuvarande: Molnigt           Vind: N, 3 m/s   Luftfuktighet: 85 % 

Perth         40°C  Nuvarande: Delvis molnigt  Vind: V, 4 m/s   Luftfuktighet: 27 %

Tror inte riktigt det här stämde eller så beror det på att vi var ute på kusten större delen av dagen. Men kontraster är det i alla fall. På hemvägen åkte vi en omväg via ett lika öde Freemantle. Normalt är det väldigt mycket trafik på gatorna här men idag var det riktigt få ute och alla körde i väldigt makligt tempo.