Efter ytterligare kommentarer om bloggens sällsynta uppdatering är det då dags igen. Vad som hittills har saknats är något att skriva om och aktuella bilder av livet. Bilder får jag sno av kompisar i brist på kamera.
Är inne på tredje veckan av den här jobb swingen och börjar få en antydan till hemlängtan. Inte riktigt säker på vart någonstans eftersom jag inte känner mig lika hemma i Perth som Lisa ännu men det skall bli skönt att flyga söder ut på torsdag igen.
Sitter fortfarande mest i klassrum och försöker studera om vår processanläggning. Nu har vi i alla fall varit anställda i en månad och får gå ut ensamma i fabriken utan att någon mer erfaren måste följa med ut. Så det börjar sakta ta sig och när jag kommer tillbaks till jobbet nästa vecka så är det på ett av skiftlagen som gäller.
Fick besök av en de ryska operatörna från Sakhalin i förra veckan. Han dök upp i Perth som gubben i lådan och åkte sen bil efter oss norrut till Karratha. Väl här uppe blev han fast i några dagar och kunde knappt fortsätta sin resa eftersom vi nu nästan dagligen har haft ihärdiga skyfall som översvämmat vägarna och stängt av dessa.
Igår var vi bortbjudna av fabrikschefen på en havsfisketur jag sent skall glömma. Färden startade på morgonen och begav sig en dryg timmes färd rätt ut i oceanen. Helt ok medan vi fortfarande var i skärgården men väl ute på öppet hav började båten kännas liten. Att i 25 knops fart studsa mellan dyningarna fick kroppen att känna sig riktigt mörbultad. Ståendes på däcket och hängande i targa bågen som den värsta orangutang för att inte helt slå ihjäl sig fick oss att känna oss som värsta extrem sportarna.
Väl ute där fisken förmodades hittas började fiskandet. Tog inte många minuter innan jag fick napp på en cobia.
En rejäl sjögång med låååånga dyningar krävde mental fokusering på att inte bli sjösjuk. Av oss tre i besättningen var det bara jag och Kapten Buren som var i stånd att fiska. Till chefens förnöjelse blev det även för honom ett riktigt fin fångst när han en stund senare halade upp en röd kejsar abborre.
Efter en heldag på sjön begav vi oss av mot Karratha igen och kommer solbrända och rejält utslitna på fast mark igen. En dag att icke förglömma
I skrivande stund är vi åter igen evakuerade från jobbet en cyklon passerar Karratha igen. Vi skulle köpa lite förnödenheter i lokala affärerna innan vi låste in oss men kom inte in i affärerna eftersom stormen hade tagit av taket på varuhuset och lagt samma tegel tak över bilarna på parkeringsplatsen
Är inne på tredje veckan av den här jobb swingen och börjar få en antydan till hemlängtan. Inte riktigt säker på vart någonstans eftersom jag inte känner mig lika hemma i Perth som Lisa ännu men det skall bli skönt att flyga söder ut på torsdag igen.
Sitter fortfarande mest i klassrum och försöker studera om vår processanläggning. Nu har vi i alla fall varit anställda i en månad och får gå ut ensamma i fabriken utan att någon mer erfaren måste följa med ut. Så det börjar sakta ta sig och när jag kommer tillbaks till jobbet nästa vecka så är det på ett av skiftlagen som gäller.
Fick besök av en de ryska operatörna från Sakhalin i förra veckan. Han dök upp i Perth som gubben i lådan och åkte sen bil efter oss norrut till Karratha. Väl här uppe blev han fast i några dagar och kunde knappt fortsätta sin resa eftersom vi nu nästan dagligen har haft ihärdiga skyfall som översvämmat vägarna och stängt av dessa.
 |
| En lugn början på en hård dag |
Igår var vi bortbjudna av fabrikschefen på en havsfisketur jag sent skall glömma. Färden startade på morgonen och begav sig en dryg timmes färd rätt ut i oceanen. Helt ok medan vi fortfarande var i skärgården men väl ute på öppet hav började båten kännas liten. Att i 25 knops fart studsa mellan dyningarna fick kroppen att känna sig riktigt mörbultad. Ståendes på däcket och hängande i targa bågen som den värsta orangutang för att inte helt slå ihjäl sig fick oss att känna oss som värsta extrem sportarna.
Väl ute där fisken förmodades hittas började fiskandet. Tog inte många minuter innan jag fick napp på en cobia.En rejäl sjögång med låååånga dyningar krävde mental fokusering på att inte bli sjösjuk. Av oss tre i besättningen var det bara jag och Kapten Buren som var i stånd att fiska. Till chefens förnöjelse blev det även för honom ett riktigt fin fångst när han en stund senare halade upp en röd kejsar abborre.
Efter en heldag på sjön begav vi oss av mot Karratha igen och kommer solbrända och rejält utslitna på fast mark igen. En dag att icke förglömma
I skrivande stund är vi åter igen evakuerade från jobbet en cyklon passerar Karratha igen. Vi skulle köpa lite förnödenheter i lokala affärerna innan vi låste in oss men kom inte in i affärerna eftersom stormen hade tagit av taket på varuhuset och lagt samma tegel tak över bilarna på parkeringsplatsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar