Backlog from Perth

Vi landade alltså i tisdags efter en ganska behaglig flygresa. Efter en ganska strikt procedur med tull, säkerhetskontroll med röntgen och karantän med en byracka som trött nosa på en vart vi sen australiensare.
Vi står där som en idioter på flygplatsen men tar snart en taxi till stan där vår lägenhet väntar. En trerummare som vi har i en månad på kort gångavstånd från downtown och huvudkontoret på firman jag jobbar.

Woodside skrapan till vänster

Drar sen in till stan på kvällen och käkar middag för att sen försöka lägga oss i kristlig tid. På onsdag morgon är ändå den sista familjemedlemmen uppe vid fyra tiden och vi väntar hela gängen på att Perth skall vakna upp och anpassa sig till våran tid. Jag och Robin tar bussen till andra sidan stan för att hämta upp hyrbilen som vi aldrig fick på flygplatsen. Nu visar det sig att den inte alls blivit bokad utan vi får efter en massa ursäkter per telefon reda på att den blir levererad hem följande dag. Vi, jag och Robin knatar istället in till stan och går in på första bästa bank och öppnar upp ett väldigt tunt bankkonto. Kändes som att det äntligen gick våran väg utan några som helst bekymmer eller konstigheter. Nästan vägg i vägg ligger Woodside skrapan som vi passar på att besöka. Kunde inte motstå att gå fram till receptionen och fråga efter en ex kollega från Ryssland. Peter Levkovskiy kommer ner ögonaböj och vi tar en snabb kopp i cafén. En flat white, en long black och hot chocolate visar sig vara en med mjölk, en svart och en oboj. Eller en latte, expresso och en chocklad som det lite finare kanske heter. På kvällen går vi flera kilometer för att hitta en passande restaurang och hittar till slut en som serverar både pepparstek och spagetti.

Perth CBD från Kings Park

I morse vart vi uppe i svinottan igen. Efter morgonbestyrerna bestämmer vi oss för att ta en promenad upp i upp till Kings Park, en jättestor och jättefin park med några krigsmonument och fin utsikt över centrala Perth.
Blir säkert ett tillhåll för Lisa och Jessica i framtiden. Jag fick dock skynda tillbaks hem för att inte missa leveransen av hyrbilen som till slut dök om som avtalat. Men utan bilbarnstolen som vi önskade. Ok, ingen big deal, den skulle vi kunna hämta upp och tjejen förklarade hur vi skulle hitta.

IKEA Perth. Bra jobbat Ingvar

Väl vid hyrbilsfirman får vi barnstolen och en bra beskrivning om hur vi hittar vidare till en "shopping mall".  - Följ bara motorvägen och sväng av vid IKEA så är ni nästan där.
Det slutade naturligtvis med att vi aldrig fick se varuhuset vi skulle till utan blev fast på IKEA istället. Ok, fick lite köpt lite bra å ha grejer, knäckebröd och julpynt å passa på att käka köttbullar och gravad lax.

Pit Stop i Singapore

Då bar det äntligen iväg då. Blev körda till i två bilar till Landvetter i en annalkande snöstorm och det kändes ganska bra att komma iväg och lämna all stress med förberedelser bakom sig. Tack för skjutsen.
Väl på flygplatsen mötte vi min barndomsvän Mika Pappi i business loungen. Rackarns trevligt att prata gamla minnen och lite mysko att man träffas igen när det är dags att dra iväg för gott.

Som väntat blev det krångel med flygandet den här dagen. Att vi först inte fick mat ner till Frankfurt kunde vi lätt ta men sen att flyget till Singapore blev nästan 6 timmar försenat vart lite segare. Till slut efter en seg väntan i planet kom vi till slut iväg och ytterligare 11 timmar senare landar vi i Singapore.




Väl framme checkar vi in på Carlton hotel som var mycket finare än vi förväntat oss. Käkar en sen middag och sover bort några timmar men vaknar ändå alldeles för tidigt. Efter en seg morgon promenerar vi upp längs huvudgatan Orchard Road. Kikar i otaliga affärer och känner pulsen  på ett hektiskt Singapore.
På eftermiddagen badar Jessica i hotelpoolen och på kvällen promenar vi ner förbi  Raffles mot Marina Bay och sen tillbaks mot hotellet längs floden med alla dess restauranger. Först kina käk och sen glass på Mcdonalds.

Resfebern har lagt sig

Hmm. Inte bra att bloggandet redan blivit så provisoriskt. Har varit en ganska bra vecka dock. Fick sålt bilen på för en vecka sedan. Anders från Malmö gjorde nog en riktigt bra affär och akvariumet gick också billigt dagen innan flyttgubbarna kom på besök. Containern blev packad under tisdagen och onsdagen utan några större bekymmer. Nu är det bara resväskorna som skall packas sen drar vi till Landvetter imorgon. Flyger till Singapore där vi skall stanna två nätter för att sen åka vidare till Perth på tisdag nästa vecka.
Var även med på D-skiftets traditionella julklappshandling igår och är därför lite seg idag. Men eftersom nästan allt redan är ordnat känns det ganska bra att vara klar för avfärd.

Hur känns det att gå in i väggen ?

Jo hårt och väldigt upptaget. Mentalt påfrestande när prestationsångesten kommer krypande över en. Har i alla fall lyckats skicka in anmälan om emigration, nästan gjort klart inventarie  listan för försäkringen, tömt akvariet och sålt fiskarna som flyttade till Majorna. Adressändring är också gjord.
Skickat in det gamla bredbandsmodemet till IP leverantören och ringt juristen om huset.
Och hämtat Jessica på dagis och köpt en pizza och flyttat över pengar mellan konton.... och......och... Ändå räcker det inte. Att göra listan verkar aldrig ta slut. Detta var bara dagens dagsverke.
Det mest påfrestande har ändå varit fraktbolagen som envisas med att jag skall betala mer för allt över 20m3 som containern kommer att innehålla. 650 AUS$ för att ställa in en säng som redan är emballerad och klar. Detta när det ändå skall finnas 10m3 kvar i containern som är outnyttjade. Är det det som kallas för service och trevligt kundbemötande ?

Överväger Lokal folkomröstning

Lisa var ute och käkade middag med några av sina vänner på lokal igår så en annan fick stanna hemma och vara barnvakt. Följande samtal utspelade sig mellan mig och dottern Jessica som berättade att dom skulle skulle på teater med dagiset om två veckor. (Teatern är dock två dagar innan vår avresa då stressnivån säkert är hög)

- Vilket vill du helst då; Vi åker till Australien eller du går på teater
-  1. Teater
   2. Lucia
   3. Australien

Nu verkar det alltså som om det står nästan 2 - 2  i familjen om vi skall flytta eller ej.

Packning fortgår

Jag som har en rostfri plåtmage fick mig en rejäl magkörare idag. Har fått gått å lagt mig flera gonggonger för att sen springa på dass. Lisa drar som vanligt tyngsta lasset för att det mesta skall vara klart när flyttgubbarna kommer.
Det ända jag fick gjort mer än att få en flyttkartong packad med målargrejer var att jag beställt ett larm för huset. Vi har tills nu bara fejkat att det vart larmat med en halvt hemmagjord skylt och klisterlappar från Securitas. Har funkat skit bra och ... gratis är ju godast.

Nu skall huset stå övergivet ett bra tag så då kändes det som om ett riktigt fungerande larm vart på sin plats, även om det blir tömt på ägodelar. Igår krävdes dock två samtal till försäkringsbolaget, fyra till Securitas och tre samtal till firman som har supporten för larmet för att kunna få svar på om ett eventuellt överlåtande av abonnemanget, om det blir ett ägarbyte - alltså om vi stannar i Australien. ...... Nåväl, firman för supporten visste vad dom snacka om och grejerna blev beställda.
Blev lite förvånad  i morse när det ringde en telefonförsäljare (som företrädde försäkringsbolaget) och frågade;
Vi har ett erbjudande till våra kunder att köpa ett larm till Huset.

Prolog; På ny kula

Hej. Vi är en familj som flyttar från Hisingen i Göteborg till Perth på Australiens västkust.

På allmän begäran skall detta nu alltså dokumenteras i form av en blogg. Vi får la se hur länge det här kommer att fungera. Jag som till och med är för slapp för att ens orka skriva ett email.

Jag börjar med en svensk blogg men misstänker att det kan komma att behövas översättas till engelska, ryska, finska och tagalog (det filippinska språket).

Vi är alltså jag själv. Petri Palokangas, hustrun Lisa och våra barn Robin 18 och Jessica 4 år.

Anledningen till att vi måste flytta är att jag dom senaste 13 åren mest jobbat med fabriker som kyler ner naturgas till vätska. Det här som kallas för LNG finns inte i Sverige så därför är jag alltså tvungen att hålla mig utomlands. Förra gången vi flyttade så gick lasset till Nigeria där vi bodde i 5 år. Senaste 8 åren har jag mest pendlat men känner att resandet har tagit alldeles för mycket kraft.
Jag kommer ihåg hur mycket besvär det var vid den flytten men nu är bohaget och bekymmren minst det dubbla. Känns som om det är en miljon saker som skall klaras av innan man drar och vet med mig att mycket kommer att få göras klart på distans.
Skall jag vara ärlig så är jag inte alls speciellt förtjust med att behöva bryta upp på det här viset. Jag höll erbjudandet från Woodside min nya arbetsgivare hemligt för familjen i nästan ett år. Men så fort jag nämnde saken hemma så var beslutet taget. :)